Det har varit mycket talande och skrivande runt ämnet så kallade “Kamphundar” och jag har följt debatten lite på avstånd. Men nu tycker jag att det har gått lite för långt. Jag har själv en blandrastik på ca 2 år.
När jag och hunden är ute i centrum och promenerar så känner man sig ständigt uttittad och man ser personer som tittar och pekar. Jag kan tänka mig att fraserna som kommer ur munnarna på de personerna är ”kolla där kommer det en sån där kamphund”.
Jag har träffat många hundar och dess ägare ute på många av våra promenader, de flesta av dessa hundar får glatt komma fram och hälsar på min vovve. Efter en liten stund av lek och stoj så frågar många av ägarna vad det är för någon ras jag har och jag svarar ärligt och säger att det är en pitbull blandning. Vissa bryr sig inte och låter hundarna busa vidare, andra tar snabbt tag i hunden och rusar därifrån. Men innan de rusat iväg så hinner de med att slänga ur sig någon dum kommentar, t ex ”usch det är ju en sån där elak kamphund som hugger utan förvarning”.
Att folk vräker ur sig såna kommentarer gör mig fruktansvärt irriterad och ledsen. Från deras sida så handlar det bara om okunskap och fördomar mot dessa raser som ingår i det nu så populära begreppet ”kamphund”. Visst, jag kan gå med på att en del av dessa raser kanske inte har det sötaste utseendet men man ska inte döma hunden efter håren.
Bara för att hunden är stor och muskulös betyder inte det automatiskt att den är hund och folkilsken som så många tror. Det finns vissa oseriösa personer i världen som bara är intresserade av att göra sig pengar på sina hundar genom att kampa med dem, men det ska inte gå ut över oss andra seriösa hundägare! Sådant beteende tar vi alla avstånd ifrån.
Om min hund skulle låta mot en lite mindre hund så tror ägaren till den hunden automatiskt att min bara ska fram och sätta sig i halsen på den. Ofta så handlar detta om att de vill fram och hälsa och därför låter dom. Men skulle en liten hund skälla på min så är det inte så farligt för ”den är ju sååå liten”. Jag skulle aldrig släppa fram min hund till en liten t ex papillon som står och tokskäller, det tycker jag är värre för då vet man inte hur den skulle reagera om jag kom fram. Skulle den lilla göra ett utfall och min skulle svara upp så vet vi alla vems fel det skulle bli.
Jag läste för några dagar sedan statistik angående vilken/vilka hundar som var mest troliga att bitas. Och det var mycket intressant läsning, de hundraser som låg i topp var Schäfer, Dobermann, Spets, Pekineser, Schnauzer, Collie och Pudel. Detta är hundar fria från fördomar och förtal. Blandrashundarna kom först på 15;e plats. Risknivån är beräknad genom att dividera andelen hundar av en viss ras med hur ofta hundar av samma ras bitit barn illa. Vi kanske ska lägga till några raser i begreppet Kamphund?
Att en hund blir ilsken beror inte på vilken ras det handlar om utan detta beror helt och fullt på förmågan att uppfostra och socialisera hunden från att den är liten. Allt ansvar vilar på ägaren i 100% av fallen. Med rätt uppfostran och träning direkt från valp till fullvuxen hund så får man en tillgiven, lugn och trygg kamrat.
En upprörd ”kamphunds” ägare