Från nationalsymbol till mördarhund…

Irene Westerholm Hundläroverket

En rasbeskrivning av Amerikansk Pitbull terrier

Den Amerikanska Pit Bull Terriern (APBT) är idag en mycket missförstådd hund. Många osanna rykten florerar runt den, skapade av medias sensationslystnad. Hysterin har vållat stora problem, med en utbredning av pitbull-lika hundar i kriminella kretsar samt en okontrollerad avel utav dessa. Men den renrasiga APBT terriern är sitt rykte till trots en hund med hjärta av guld och muskler av stål!

Tillbakablick

Hundar av bulldogg-typ har under många sekler funnits i Europa. Det finns uppgifter om etsningar redan från 1300-talet visande APBT-liknande hundar. Dessa hundar hade uppgifter som catch dogs, både på gården och i jakt. En catch dog stoppade bytet eller kreaturet på gården genom att bita sig fast i dess nos, en stor hjälp på den tid då motorfordon inte fanns och hästen var för dyr i drift. Hundarna sägs också ha använts av slaktare, för att stressa slaktdjuren genom att gripa dessa innan avlivningen. De hormoner som därvid insöndrades hos slaktdjuren skulle ha en konserverande effekt, till stor nytta under den tid då kylskåp inte existerade.

Bullbaiting, då en tjur utsattes för attackerande bulldoggar under arrangerade former, blev en populär folksport i England men kanske också mer eller mindre ett bruksprov för att avgöra hundens duglighet som catchdog. Inte bara tjurar utsattes, utan även exotiska djur av olika slag. Hundar från gruvdistriktet Staffordshire var de som kom att utmärka sin duglighet i denna sport, som under 1800-talet förbjöds i England. Historien tog då en annan vändning och hundarna fick slåss mot varandra. Även inom hundkamperna utmärkte sig hundarna från Staffordshire. Förmodligen hade de lätta bulldoggarna där blandats med terrier, och så skapat ”bull and terrier”, ”half and half” – smidigare och snabbare hundar.

Under 1800-talets emigrationsvåg till Amerika fick flertalet hundar av bull & terrier-typ följa med sina människor. Resan över Atlanten var tuff och endast de mest härdiga hundarna överlevde. I Amerika kom dessa hundar att kallas för Yankee terrier eller Yankee dog och blev snabbt populära. De användes som catchdogs, i arbete både på farmen och i jakt. Vissa hundar användes i hundkamp och det var ofta segrarna i dessa fighter som fick föra sina gener vidare. De hundar som någonsin fick se insidan av en ”pit” (den plats som var avsedd för matchen) fick följa ett strikt regelverk och inte handhas utav sin ägare, utan en speciell ”handler”. De individer som någonsin bet en människa, av vilje eller misstag, under fight eller vardag, avlivades utan förbehåll. Dessa hundar har således avlats i sekler för att aldrig under några omständigheter angripa en människa!

Inom APBT-kretsar hör man ordet gameness ofta. En term som rymmer mycket om hur en bra APBT skall vara – och som är svårdefinierad, mycket på grund av att den betyder så olika saker för olika människor. En game hund ska enkelt uttryckt inte ge upp för smärta, oavsett vad priset är. De hundar som hyllats efter matcher har kanske inte alltid varit vinnare, utan hundar som inte gett sig trots underläge.

År 1898 registrerades så Yankee terrier för första gången i historien, och fick namnet American Pit Bull Terrier. Kennelklubben var United Kennel Club (UKC) och följdes av ADBA (American Dog Breeders Association) 1908. Idag registreras också rasen i ytterligare en kennelklubb, Bona Fide Kennel Club, samt flertalet mindre register. Rasen var vanlig bland dåtidens amerikaner, så pass vanlig att den kom att kallas ”the all american dog”. Under första världskriget kom Amerikas symbol att vara just en Amerikansk Pit Bull Terrier. Under 30-talet kom så en Lassie-epidemi att drabba rasen. Då sändes i USA en filmserie där innehavaren av huvudrollen var en APBT – ”Petey the pup”. För att möta rasens ökande popularitet, handplockades ett 50-tal APBTs från UKCs register, för att registreras under ett annat namn i USAs största kennelorganisation, American Kennel Club (AKC). På grund av att ”pit” hade en något negativ innebörd fick dessa hundar rasnamnet Staffordshire terrier, en ras som vi idag känner vi till under namnet American Staffordshire terrier, populärt kallad amstaff.

Som ett tecken på rasens tidigare popularitet och erkännande hos det amerikanska folket kan nämnas att flera framstående människor varit ägare av rasen. Däribland Theodore Roosevelt, Mark Twain, Thomas Edison, Helen Keller och Fred Astaire.

Mentalitet

En APBT är en mycket gladlynt hund. De är tystlåtna och robusta, med på de flesta aktiviteter och klarar av långa motionspass. De gillar mentala utmaningar och backar inte för mer krävande uppgifter om de presenteras på ett uppmuntrande sätt. De används på flera håll som räddningshundar och som terapihundar på ålderdoms- och behandlingshem, en uppgift de passar bra för med tanke på deras älskvärda inställning till människor. Detta tillsammans med en hög smärttröskel gör dem också lämpliga i barnfamiljer med stort
hundintresse och hundkunskap.

APBT:n älskar människor och är generellt sett mycket förarvek, kanske ett resultat av att alla individer som någonsin visat aggressivitet mot människor sållats bort. Hur många andra hundraser klarar av att skilja på en människas hand och hund i hundslagsmål? Den som mött en rastypisk individ brukar också veta vad det innebär att få hundpussar. De flesta APBTs blir så glada att de synes kunna krypa ur skinnet vid möte med en människa som ser just dem.

APBT:n är en mycket aktiv hund. Den kräver, precis som brukshundar, aktivering och träning. Den älskar utmaningen i ett långt spår eller sökarbete. De har stor uthållighet, både vad gäller fysik och mentalitet. Med en stor portion godis och en bra hundleksak, kan även en APBT med tillhörande människa imponera på både agilitybanor som lydnadsplaner.

En stor jaktlust med ett stort bytesintresse lever kvar hos APBTn, som en kvarleva från dess tid som catchdog. Givetvis också en stor kamplust. En APBT är också en mycket envis hund. Detta kombinerat med dess vekhet, innebär att den, liksom de flesta hundar, kräver fasta ramar och regler, men bör uppfostras på ett mjukt sätt. Som APBT-ägare måste man besitta ett tålamod utan gränser och en enastående förmåga att motivera sin hund (eller lura!) till att göra rätt.

En APBT ska, tvärt emot medias bild, besitta liten skärpa och försvarslust. Visst kan de vakta, men den som är ute efter en vakthund gör sig inte besvär. Till detta är rasen alldeles för människoälskande.

Något man som ägare till inte bara dessa hundar, utan hela hundtypen, aldrig får glömma är dess ursprung som kamphund. Trots att APBT:n är relativt vek inför människor, kräver den en mycket fast hand kombinerad med stor hundkunskap. Som APBTägare har man ett stort ansvar i att se till att den lilla valpen tidigt får lära sig att förstå andra hundar. Ett par kompisar behöver också den vuxna hunden (som den mer än gärna brottas med), men räkna inte med att en APBT ska komma överens med alla hundar den möter. Som APBT-ägare hittar man någon eller några kompisar till sin hund, men låter bli att hälsa på andra hundar. En trygg och självsäker APBT är sällan den som startar en utmaning eller ett slagsmål, men de har fysiska och mentala egenskaper som gör att de lätt avslutar ett.

Könsbunden hundaggressivitet är precis som hos många raser, vanligt. Men en väl socialiserad och uppfostrad APBT kan i de flesta fall uppföra sig väl med främmande hundar bredvid. Könsbunden hundaggressivitet har i detta fall inte något samröre med APBTns bakgrund som kamphund, utan är något som uppkommer hos många vitt skilda raser. APBT:n är avlad för att ha en stor kamplust och vilja att kämpa, men den hund som under match blir aggressiv tömmer snabbt sina energidepåer och blir lätt en förlorare. Flera seklers avel har inte gynnat hundar med aggressiva tendenser under fight utan tvärtom.

Idag bedrivs avel i flera länder med många inriktningar. Inom vissa linjer avlas det fortfarande på gamla premisser (hundkamp är ännu inte förbjuden överallt), andra avlas som utställningshundar och liknar då mest dagens amstaff både till utseende och temperament,
ytterligare andra avlas för jakt, dragarbete, bruksarbete osv. Eftersom avel bedrivs med många olika mål, ser också hundarna olika ut. Det finns smidiga och bastanta, hundar med högt temperament och utan. En APBT kan ha alla möjliga färger både på päls och nos, det
finns svarta, vita, röda, tigrerade… Även storlek varierar en hel del. Önskvärt är dock en smidig hund som väger runt 25 kg, med en mankhöjd runt 45 cm (rasstandard enligt ADBA).

Dåliga rykten

Efter världskrigen förde Amerikas Pitbull Terrier en tynande tillvaro. Rasen föll till stor del i glömska och kom att förbli relativt okänd fram till 1970-talet då nyfikenheten kring hundkamp väcktes hos media. Artiklar började spridas, skrivna av journalister hävdandes att en hund avlad för kamp rimligtvis borde vara aggressiv. Nyfikenheten kring rasen ökade och under 80-talet spreds så i USA en hemvideo visandes en attacktränad hund av bull & terrier-typ, som attackerade en hundfångare. Via medier fick APBTn, kanske på grund av sitt rasnamn, skulden. Detta ledde till en lavinartad efterfrågan av APBT och liknande hundar i kriminella kretsar.

Fenomenet spred sig snabbt. En hundras som av media lanseras som farlig attraherar en viss typ av människor. Men trots att det finns uppgifter om att APBTs kan ha funnits i Sverige sedan 50-talet, var det inte förrän under 90-talet de förvandlades till ”mördarhundar” på svenska tidningars löpsedlar. År 1994 sändes så en dokumentär med direktsänd debatt i svensk tv, där dåvarande jordbruksminister Margareta Winberg på stående fot lovade svenska folket ett förbud mot dessa hundar. Och så börjar Sveriges problem med kamphundar.

Förbudet ledde till ett ökande mörkertal av APBT-lika hundar, hett eftertraktade på den svarta marknaden. Denna förbjudna hundras kom att attrahera människor som av någon anledning ville ha en förbjuden och påstått farlig hund. Importen av falskregistrerade APBT
från dålig uppfödning och APBT-lika hundar ökade, avel bedrevs så även i vårt land utan kontroll, med mentalt dåliga individer och blandraser.

Förvirringen var stor, både hos de styrande och folk i allmänhet. Rykten spreds och APBT:n troddes vara en hundras avlad enbart för att angripa människor, den beskylldes för att vara aggressiv och lömsk samt ha käkar som låste sig. Hund-Sverige tycktes glömma bort att flera av våra mer populära hundraser även de har ett förflutet som kamphundar.

Som ett led i Sveriges inträde i dåvarande EG, upphörde rasförbudet 1997. Men problemen hade redan rullat igång. Många APBT-lika hundar patrullerade förorternas gator, blandraser med APBTns utseende, men utan den stabila mentalitet som rasen en gång avlats för. För att skapa en större och skarpare hund än den förarveka, människovänliga, 25-kg tunga APBTn, blandades, och blandas den fortfarande idag, med amstaff, rottweiler och allehanda andra raser. Resultatet blir hundar som till utseende knappt kan skiljas från renrasiga APBT ens av rasentusiaster, men alltför ofta med en annan mentalitet.

Både schäfer och dobermann har innan APBT:s  inträde beskyllts för att vara farliga hundar. Tyvärr drabbas APBTn så mycket hårdare. Rasen och dess entusiaster i Sverige har ingen stor kennelorganisation bakom sig, då den inte registreras av SKK. APBTn och dess seriösa ägare har fortfarande media och många delar av hundetablissemanget emot sig, den får fortfarande lida för sitt rykte som en gång skapats av illasinnade människor.

Problemen i dagens samhälle

Mystiken och fördomarna är på vissa håll stora. Till de största problemen hör den okontrollerade aveln av APBT-liknande hundar och de oansvariga hundägare som förknippas med rasen. Men även en i grund och botten rasren och välavlad hund kan utvecklas fel i orätta händer. Tyvärr är de orätta händerna för hundar många, och långt ifrån alla hundar lever det liv man skulle önska.

De allra flesta hundarna av APBT-typ som finns runt omkring oss är blandraser och flertalet av deras ägare utgör, tyvärr, ett stort problem både för seriösa hundägare och för samhället. Hundar som liknar APBT, men inte är APBT, finns i händerna på folk som påstår att de är APBT. Många av dessa ägare vill vara tuffa, andra vill skrämmas, ytterligare andra vill tjäna pengar på antingen ”pitbullvalpar”, rån eller illegal hundkamp. Många av hundarna hamnar hos människor som inte alls skulle ha hund, andra får det bättre och kan utvecklas till bra individer.

Som ett direkt resultat av den okontrollerade aveln som bedrivits på flera håll i världen, har individer som aldrig borde fått föra sina gener vidare använts i avel. De allra flesta av dessa är blandraser, påstått renrasiga APBT:s utan stamtavla eller med falska stamtavlor. Det finns idag i Sverige inte fler än uppskattningsvis några hundra renrasiga individer (som renrasig räknas här den hund som registrerats och har en stamtavla i ADBA eller BFKC). Att ha träffat en rasren APBT gör dig till en av få i landet!

Slutligen

APBT:n är inte den enda hund som genom tiderna använts till organiserad hundkamp. Japansk Tosa, Akita Inu, Boxer och Kerry blue terrier med flera har liknande bakgrund. Listan kan göras lång. Kamphund har i dagens debatt kommit att bli något negativt – ett skällsord, där det istället bör ses som en kvalitetsstämpel för hundar avlade för att kunna hanteras av människor under de mest krävande situationer. Hundkampen är dock bara en del av historien. Men få hundar som lidit så mycket för människan och fått så mycket ovett tillbaka, som den Amerikanska Pit Bull Terriern.

Mentalitet

Baserad på L-testade svenska Pitbull terrier. Först en beskrivning av varje egenskap, i kursivt anges det mest frekvent förekommande resultatet.

1. Tillgänglighet. Hundens reaktion och intresse för främmande människor. Ta kontakt och besvara kontakt med främmande människor.
Tillgänglig öppen

2. Jaktkamplust. Hundens lust att leta efter och förfölja ett byte samt graden av bytesintresse när bytet är upphunnet.
Stor

3. Social kamplust. Hundens lust att kämpa med eller mot någon/något – lust att använda muskler och käkar.
Måttlig

4. Temperament. Hundens allmänna aktivitetsnivå eller livlighet, anpassningsbarhet, nyfikenhet. Starta handling och anpassa sig i nya situationer.
Livlig

5. Skärpa. Förmåga att visa aggressivitet.
Liten utan kvarstående aggressivitet

6. Försvarslust. Hundens tendens att försvara sig, sin förare, sitt revir eller annat.
Liten

7. Nervkonstitution. Hundens koncentrationsförmåga och avreaktionsförmåga. Beskriver delvis hundens grundstressnivå. Begreppet sammanfattar hur rationellt och ändamålsenligt en hund reagerar i en retningssituation.
Relativt nervfast – Nervösa tendenser

8. Hårdhet/Vekhet. Hundens förmåga att skapa bestående minnesbilder av såväl lust som olust – förmåga att bilda associationer. Social status och självsäkerhet.
Något vek – relativt hård

9. Dådkraft. Hundens ”mod” eller förmåga att övervinna rädsla.
Stor – Måttlig

Välkommen till Hundläroverket!

Här får du lära dig själv och din hund under professionell ledning! Hundläroverket drivs och ägs av Irene & Johan Westerholm och vi har tillsammans en kompetens som gör Hundläroverket till en av Sveriges mest välutbildade hundträningscenter. Irene  har som etolog en gedigen universitetsutbildning och närmre 15 års erfarenhet av hundutbildning, hundträning och kursverksamhet.

På Hundläroverket satsar vi stort på att hålla hög kvalitet på de utbildningar vi erbjuder människor och hundar, med hög servicegrad för dig som kund. Vi fokuserar på vad och hur vi lär hunden och använder forskning och kunskap om hunden som grund. Alla hundar och ägare välkomna! Vi diskriminerar  varken två- eller fyrbenta.

För kamphunden på rätt kurs!

Har du en hund av kamphundstyp kan det vara svårt att känna sig bekväm i många hundträningssammanhang. Hos oss är du mer än välkommen!

I kursutbudet finner du bland annat kurser speciellt framtagna för dig som har American Pit Bull Terrier, American Staffordshire Terrier, Staffordshire Bullterrier, Engelsk Bullterrier eller blandraser med någon av dessa. Hos oss får du möjlighet att träna din hund på ett positivt sätt bland andra hundägare som, liksom du, gillar dessa hundar, för instruktörer med stor vana av denna hundtyp. Vi tar upp kampen för kamphunden.

Besök Hundläroverket

3 thoughts on “Från nationalsymbol till mördarhund…

  1. Borje Ludholm

    Jag har tagit hand om en blou pitbull efter att agarna lamnat den pa baksidan av huset nar dom flyttat varvid jag blev tillfragad om jag kunde tanka mej att ta hand om den vilket jag verkligen ville.Enligt veterinaren sa ar det en bla Pitbull ca 3-5ar,jag undrar vad det ar for restruktioner om jag vill ta med den till Sverige om jag flyttar hem efter 10ar har I USA CA.

    Mvh
    Börje L

  2. Sofia

    Hej! Jag är en hundvan tjej som länge nu har varit intresserad av att köpa en pitbull, jag vet dock inte riktigt hur jag ska gå tillväga eftersom jag vill köpa från en seriös kennel där jag vet att den avlats på rätt sätt samt att den är renrasig.. Jag vill inte uppmuntra någon skojare till att föda upp och sälja pitbulls/blandraser bara för att tjäna pengar på deras hundar..

    Skulle ni kunna hjälpa mig att komma på rätt väg, för vet inte riktigt hur jag ska göra.

    Mvh Sofia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>