Rebekah som är en av två grundare till Pjäsens Hundhem är också debattör samt presstalesman för Svenska APBT Klubben. Hon har uppmärksammat det fall där en pitbull-liknande hund sköts till döds av polis i Malmö den 11/3-2007. Viktigt att veta är att hunden ej var en Pitbull terrier, utan en blandras av okänd härkomst eller rastillhörighet, han hette Gizmo och blev 1 år och 8 månader.
Källa: www.svenskaapbtklubben.se
Polis sköt hund i Malmö
Den 11 mars 2007, klockan 14:40 så blev en man attackerad av sin så kallade Pitbull-terrier. Ägaren hade enligt tidningarna haft hunden i tre dagar och idag vet inte någon varför hunden anföll sin husse.
Det var med stor sorg jag såg nyheten men sorgen förändrades snart till ilska när jag såg hur Malmös polis hanterade avlivningen av den hund som orsakat skada. Jag satt sedan och väntade på hur pressen skulle behandla nyheten. Givetvis kallas hunden Pitbull, vilket jag vid första stund förstod skulle inträffa. Fortfarande vet vi inte vad hunden hade för härstamning, men oavsett om hunden var en Pitbull terrier eller en liknande ras, eller en Labrador för den delen så skall ingen hund gå till anfall mot sin ägare. Det händer, det händer alla raser. Men skall inte behöva inträffa. Men inte ett ord om hur polisen behandlade ärendet fanns att skåda förrän ett vittne talade ut.
Vad vet vi om den här hunden?
Det är en svart hund med “kamphunds-liknande” utseende som uppenbarligen omplacerats, och det till en man som har ett kriminellt förflutet och som sedan tidigare är känd av polis. Men jag tror vi alla kan komma överrens om att vi inte vet vad det är för hund eller hur hundens liv har sett ut. Frågan är då vad man skall göra åt problemet? Är ett “pitbull”-förbud en lösning? SAPBTK tycker inte det. Eftersom det inte är unikt för pitbullen eller rasblandningar där pitbullen förekommer med att bita, så vore det otroligt fåfängt att tro att färre personer skadas av hundar iom att ta bort ett par raser i Sverige. Tyvärr är det idag nästan enbart “kamphunds”-liknande hundar som figurerar i pressen och får löpsidor om deras svek mot människan. När min väninna blev biten av en lösspringande hund (ras oväsentligt men ingen “kamphunds”-ras) på väg hem från ett biobesök så var ingen tidning intresserad av att skriva om historien. Trots att hon suttit på akuten och sytt fast sitt finger.
Tillbaka till den hund som igår svek mänskligheten. Vart kom den ifrån?
Det finns många i sverige som avlar på sin hund, även om hunden är motsats till allt man önskar i en sund avel. En hund borde vara mentalt och fysiskt mycket bra för att försättas i avel, och en valp måste hamna hos en person med hundkunskap. Uppfödarna måste ta större ansvar för de valpar man är uppfödare till och större ansvar över vart hundarna hamnar! Många uppfödare av oregistrerade blandrashundar bryr sig inte om hur föräldrardjuren är vare sig fysiskt eller mentalt. Idag kan man tjäna så pass mycket på en valp att många inte längre intresserar sig för att få fram en mentalt trevlig och fysiskt välmående hund, det är inte längre en hobby utan en inkomstkälla. Dessutom har vi sett flera exempel på att vem som helst får möjligheten att köpa dessa hundar. I Expressen gjordes en artikel av Ingrid Arnell, där hon låssades vara en valpköpare och besöker flera uppfödare av blandras-”amstaffar/pitbulls” i Malmö-området. Hon skriver bland annat detta om själva försäljningen:
“Att köpa kamphund i Malmö är enkelt. Bara en försäljare frågar mig om jag tidigare haft hund. Och att jag svarar nej leder inte till något snack om hur man tar hand om hunden. Vi pratar mest pris. En valp prutas ner en tusenlapp när jag mumlar något om taskig ekonomi. Jag får inte en enda fråga om vem jag är, vad jag gör eller hur jag bor. På två ställen ombeds jag att bestämma mig fort. Gärna på en gång. En uppfödare ger mig tips på hur jag kan träna hunden för att den ska gå i gång och bli aggressiv när den hör vissa namn. Han berättar om uppfödare i Malmö som parar syskon från samma kull för att snabbt få fram nya valpar. Men snabba pengar innebär risker för defekter på hundarna. Defekter som inte alltid syns.”
Det jag med blotta ögat kan se är inte att det är ett problem med rasen, inte heller alltid ett ägar-problem. Det största problemet är de oansvariga uppfödarna. Dom är ointresserade av hundarnas genetik, både den fysiska och mentala biten. Intresset för vem som köper den valp, efter mentalt och fysiskt defekta individer, är ointressant. Det är pengarna som är det stora intresset och det är där vi finner det största problemet. Vi ser problemet även hos Chihuahuan idag. Där folk köper vad som helst, som kommer ifrån vem och hur som helst, bara dom får sin “Chihuahua”. Chihuahuan biter okså, men fogar inte lika stor skada på den person som attakeras. Därför koncentreras “Chihuahua-problemet” till de genetiska defekter som denna typ av avel medverkar till.