Mathias Sundin: Om farliga hundraser

Det har kommit många kommenterar och frågor efter Uppdrag gransknings program om kaukasisk ovtjarka. Jag ska försöka svara sammanfattade på det som jag uppfattar som huvudfrågorna.

Först en uppmaning: Försök hålla debatten saklig. Folk som är engagerade mot ett rasförbud och som debatterar detta verkar ha en tendens att hela tiden komma med personangrepp.

”Det finns inga farliga hundar bara farliga människor och dåliga hundägare.”

Detta är nog det vanligaste och det grundläggande argumentet mot att förbjuda vissa hundraser. Det är dock ett djupt felaktigt påstående.

Alla vet att olika hundraser har olika egenskaper. Det är skillnad på en pudel och en schäfer. Självklart är det också skillnad på hundarna inom olika raser. I min familj har vi haft fem labradorer genom åren, de har alla varit olika. En del blyga, andra framåt och orädda. Men de har också haft vissa grundläggande egenskaper gemensamt. Detta är så självklart att man inte ens borde behöva diskutera det. Att man behöver diskutera det visar hur snett ute många av motståndarna till ett rasförbud är.

De hundraser som av sig själv är mest farliga ska inte vistas som sällskapshundar i samhället. Går det att använda som vakthundar, räddningshundar, herdehundar eller något annat samhällssnyttigt så är det okej för mig.

Lika självklart är det att ägaren spelar stor roll. En bra ägare gör en farlig hund mindre farlig och en dålig ägare den ännu farligare. En dålig ägare kan också göra en tämligen ofarlig och snäll hund farlig. Därför är den lagstiftning vi har idag, med stark ägaransvar och möjligheter för polisen att ingripa, bra i den delen. Problemet är bara att alla raser är helt tillåtna och oreglerade.

”Andra hundraser än de du pekar ut biter oftare.”

Bitstatistiken är naturligtvis en del av diskussionen, men inte den mest relevanta. Det som är mest relevant är de allvarliga skadorna och dödsfallen.

”Få människor dör i hundrelaterade olyckor i Sverige.”

Det jag försöker hindra är att någon ska dö i framtiden. Om, gud förbjude, ett litet barn bits ihjäl av en pitbull i Sverige så kommer en mediedrev gå och opinionen bli så stark att politikerna snabbt måste lagstifta. Sådan lagstiftning riskerar att bli ogenomtänkt och därför ska vi agera nu.

Det finns också en annan aspekt och det är alla hundägare och andra människor som känner och är hotade när de rör sig i samhället.

”Att använda sig av statistik från USA är inte relevant.”

Jag tycker man ska titta på all statistik, men naturligtvis inte tro automatiskt att samma sak gäller i Sverige. Uttalandet att statistik från USA inte är relevant är skriver av Lars Persson, som i ett 50-tal kommenterar på bloggen hänvisat till statistik eller kommentarer från USA i nästan allihopa – då såklart som stöd för hans egen ståndpunkt.

Sverige saknar till stora delar relevant statistik och överhuvudtaget finns det lite forskning på området. Det gör dock inte att man för den delen inte kan agera.

”Den statistik du använder är felaktig.”

En rapport jag hänvisar till visar att hundar av pitbull-typ och rottweilers orsakar flest dödsfall. I rapporten har de granskat tidningsartiklar för att kunna avgöra dödsorsaken. I 89 av fallen hittades inga artiklar och dessa togs inte med i statistiken. En annan organisation, med syfte att motverka lagstiftning mot raser, hittade 40 av artiklarna och menar att 37 av dessa inte dödsfall inte orsakades av pitbulls. Det innebär att pitbulls och rottweilers inte dominerar lika mycket i statistiken, men fortfarande dominerar. Jag tackar för korrigeringen av uppgifterna, men det ändrar faktiskt inget i sak.

En annan rapport, från en privat djurskyddsorganisation, kommer fram till ett liknande resultat som den första. Leif Persson hänvisar till bloggen lassiegethelp.blogspot.com som påstår att en siffra i rapporten är fel, och hänvisar till officiellt statistik. Det är dock en annan siffra än den som hänvisas till i rapporten. Bloggaren är en privatperson och enligt egen utsago är ”stockdogs and pit bulls and hounds” är ”my favorite dogs since forever.”

”Pitbull är den vanligaste rasen i USA därför är det inte konstigt att de toppar statistiken.”

Leif Persson påstår detta men i inget av det material han hänvisar till kan jag se att pitbull skulle vara populärast. Leif, du får gärna visa mig mer exakt. Enligt Dogbreedinfo tillhör den inte de 50 populäraste raserna.

”Jag har en amstaff och den är jättesnäll!”

Det behöver inte vara amstaff men detta argument upprepas också ofta. Som sagt är hundarna inom en ras olika, men har vissa gemensamma egenskaper. Självklart är det också så att inte alla hundar av en viss ras hamnar i situationer där den allvarligt skadar eller dödar en människa.

Ha också i bakhuvudet alla dessa tidningsrapporter där en kamphund har dödat någon. Ägaren säger nästan alltid att han eller hon blev jätteförvånad, den har ju varit jättesnäll hela livet och aldrig gjort en fluga förnär.

”Media överdriver, de skriver inte när en labrador biter.”

Media kan säkert överdriva något, men de hittar inte på. De rapporterar verkliga händelser. Skulle någon annan hund dominera statistiken skulle naturligvis media skriva om det.

”Pitbull och amstaff klarar psyktest bra.”

Jag tror att båda dessa har ett grunden starkt psyke. Det måste man väl ha för att klara sig bra i hundkamp. Det säger dock inget om hur farliga hundarna är när de slåss, vilket faktiskt är väldigt relevant. Undersökningar som hänvisas till i kommentarerna, som ADBA:s undersökning, är säkert trovärdig, men organisationen bakom och själva rapporten är skapad för att förhindra förbud av raser. Det är inte så konstigt eftersom det är organisationen för pitbulls i USA.

”Vilka raser ska förbjudas?”

Det ska avgöras i en lagstiftningsprocess och av de jag räknar upp kan det tillkomma eller dras ifrån: Ovtjarka, pitbull, amstaff, tosa inu, dogo argentino och fila brasilero.

Undantag från förbudet endast om det finns ett samhällsnyttigt användningsområde, som jag skrivit tidigare.

”Det blir svåra gränsdragningar och hur gör du med blandraser.”

Ja, det blir svåra gränsdragningar, men det är knappast ett argument för att inget göra. Blandraser med förbjudna raser i säger ska omfattas av förbudet. Det kan vara svårt att avgöra vad som finns i en hund, men kan bestämmas med DNA-teknik.

”Andra länder avskaffar sina förbud.”

Det ser olika ut. En del inför, andra avskaffar. Det är inte så konstigt. Olika tider, olika politiker, olika lagar.

”Lagarna är verkningslösa.”

Om så är fallet innebär det ju bara att polisen och rättsapparaten i landet inte följt upp lagstiftningen. Om antalet inbrott i ett land går upp så verkar det ologiskt att argumentera för att ta bort lagen mot inbrott. Lika ologiskt är det att ta bort lagarna mot förbud av farliga hundraser bara för att det på något ställe inte fått effekt. På andra ställen har det fått effekt.

”Om en ras förbjuds flyttar problemet vidare, till slut kommer alla raser förbjudas.”

Om de farligaste raserna förbjuds så blir problemet mindre även andra raser blir populära i fel kretsar. Självklart kan en lagstiftning komma att kompletteras och utökas, men bara mycket begränsat. Att ofarliga hundraser skulle förbjudas är fullständigt ologiskt och uteslutet. Det är bara att se sig om i världen där lagstiftning finns, där förbjuds inte nya raser hela tiden.

”Löser ett rasförbud alla problem?”

Nej, självklart inte. Dåliga ägare är ett stort problem. Aveln måste vara väldigt seriös. Och så vidare. Ett förbud av de farligaste raserna är bara en del i ett stort pussel.

Argument i form av åsikter från myndigheter, veterinärer eller kennelklubbar som är mot rasförbud, tar jag förstås på allvar, men noterar att samtliga dessa påstår att det bara är hundägaren det är fel på. De som försvarar dessa raser har ofta en stor kärlek till hundar och djur. Denna kärlek är naturligtvis bra, men gör att de har svårt att se problemen med djuren också.

Själv har jag vuxit upp med hund och är en riktig hundmänniska. Idag kan jag inte ha hund för jag skulle helt enkelt inte hinna ta hand om den på rätt sätt. När situationen blir annorlunda vill jag gärna ha hund.

Ni får gärna komma med fler frågor eller påpeka om jag missat något väldigt relevant. Jag kanske har svårt att hinna svara omedelbart om det är någon rapport som jag exempelvis måste läsa igenom innan.

Till sist vill jag fråga er som nu tycker att alla hundar ska få finnas som sällskapshundar i samhället: Varför ska det vara tillåtet att ha en sällskapshund som kan spöa en björn?
Vilket ju exempelvis är fallet med ovtjarkan, som faktiskt diskussionen tog sitt ursprung i.

Källa: www.mathiassundin.se

One thought on “Mathias Sundin: Om farliga hundraser

  1. Tina

    hej!
    Förbjuda farliga hundraser? man kan få en pudel att bli lika aggressiv som en pitbull, rottweiler och liknande raser. men de anses inte lika farligt för en pudel är ju så liten och söt?! Jag är själv ägare till en pitbull, och när jag köpte henne hade jag bara haft rottweiler innan. När jag ville börja på valp kurs va de INGEN som ville ta emot mej. Hur ska man kunna ha licens på något man inte får gå och lära sej om, hur ska de kunna bli sunda hundar om ingen vill hjälpa till? Man får väl tänka på vad som är rimligt, eller ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>