Amerikansk pitbullterrier

Amerikansk Pitbullterrier, även kallad pitbull, förkortas APBT (American Pit Bull Terrier), är en hundras som stambokförts sedan 1898 i USA. Detta görs i huvudsak i tre register/kennelklubbar i USA – UKC, ADBA och BFKC – varav UKC är äldst av dessa.

I Sverige finns för närvarande två rasklubbar för amerikansk pitbullterrier, Svenska Pitbullterrierföreningen och Svenska APBT-klubben. De svenska klubbarna stambokför ej hundarna, det sker nästan helt uteslutande i de tre stora amerikanska kennelklubbarna.

Stamtavla från någon av ovan nämnda kennelklubbar är av stor vikt för att kunna bevisa hundens renrasighet. Om stamtavla från godkänd kennelklubb inte finns så klassas hunden som en blandras hund av okänd härkomst, undantag finns men de är väldigt få. I dag finns det omkring 400-500 renrasiga registrerade amerikanska pitbullterrier i Sverige.

Rasbeskrivning

En amerikansk pitbullterrier är en mellanstor atletisk hund med kort hårlag, och med ett öppet och tillgängligt temperament. Hunden är till motsats mot exempelvis en Rottweiler en förarvek hund, vilket i enkel översättning betyder att den inte är hård i temperamentet och försöker testa sin rang i flocken. Det är en människokär hundras mycket tack vare avelsarbetet som i århundraden sållat bort aggressiva hundar. Det gick helt enkelt inte att hantera en aggressiv hund i kampsammanhang, och aggressiva hundar i sin tur brände sitt krut i förtid i matcherna och förlorade.

Under åren av denna selektiva avel så har man fått fram en hundras som inte har bitvillighet mot människor, och i dom fotspåren används många hundar idag som så kallade ”nannydogs”, på sjukhus & äldreboenden pga. sin tillgivenhet.

Rasen är aktiv och arbetsvillig, skärpan är normalt låg och kamplusten hög. Rasens historia som en allt i allo hund präglar den än i dag då en APBT kan göra väl i från sig inom så skilda områden som lydnad, traditionellt bruksarbete, weight pulling och agility. På grund av sin höga aktivitetsnivå och den arbetande hundens temperament behöver den en mycket kunnig och engagerad ägare.

I Sverige går det inte att meritera sin hund inom bruksgrenar då den inte är godkänd som ras av SKK. Men i många länder så som USA finns den i toppen av dom flesta utmaningar den ställs inför. Den används av polis, väktare, SAR-hundar (räddningshundar) och är mycket väl lämpad för detta tillsammans med en kunnig förare, då hunden har en stor arbetspotential & vilja.

Hunden är avlad under århundraden efter prestation, i motsats till utsällningshundar som avlats efter en förutsatt mall. Detta har i sin tur gett en vidare bas för vad som är tillåtet i fråga om färger, vikt etc. Generellt kan man dock säga att en pitbull ligger i spannet mellan 14-28 kilo för en hane, och 12-25kg för en tik.

När det gäller hundens fysik & utseende så har ADBA (American Dog Breeders Association) en standard som de flesta kännare av rasen tycker vara den som är närmast ”originalet”.

Situationen i dag

Sverige har vi flera lagar som skall stävja osund hundhållning eller lidande, vilket i sin tur sätter käppar i hjulen för dom som fortfarande anser att hundarna skall avlas som dom gjorde förr, med kamp som enda kriteriet för vad som är en bra hund. Detta är relativt ovanligt i dagsläget, men förekommer dock i vissa länder där hundkamp fortfarande är lagligt. (Exempelvis flera länder i Balkan). Något som dock bidragit till situationen vi har idag är medias rapportering av hundtypen. När dom första hundarna togs in i Sverige var det relativt tyst om rasen i flera år och ingen visste egentligen vad en Pitbull var för ras. Detta ändrades över en natt när media i USA visade hur en ”animal controle officer” blev biten av en hund som skulle omhändertas. Det spreds som en löpeld i media över hela världen, och det blev ”macho” att ha denna hundtyp när den porträtterades som grym.

Aveln av hundar har sedan spårat ur för att mätta efterfrågan, och folk utan kunskap om avel såg chansen att göra en snabb hacka svarta pengar genom att förse köparna med hundar. Man avlade på hundar utan känd bakgrund, utan stamtavla eller registreringsbevis och detta innebar att man även plockade in hundar av andra raser än Pitbull, men sålde avkomman som ”pitbulls”. Detta i sin tur förde naturligtvis med sej att man inte visste något om eventuell sjukdomsbild bakåt på hundarna man valde att avla på. Man förde även in hundar i denna veva med osäkert temperament som det aldrig borde ha avlats på överhuvudtaget, och när personer utan hundkunskap köpte hundar för att vara ”tuffa” så slog detta givetvis bakut och incidenter började hända allt oftare. Vissa har även i denna cirkus medvetet korsat in Rottweiler och andra utpräglade vakthundar i den såkallade ”kamphunds aveln”, allt för att få en vassare hund. Blandar man pitbullen som i åratal avlats för att inte bita människor och som har en utpräglad arbetsvilja och mod, med hundar avlade för vakt/skärpa och bitvillighet, så går det garanterat snett om man som ägare till denna hunden är okunnig. Hundarna säljs trots denna okontrollerade avel utan historik och kontroll, som ”Renrasiga pitbulls” av folk som endast har som mål att tjäna pengar. Man har alla möjliga konstiga argument till varför hunden ej är registrerad, och lämnar en handskriven lapp, om ens köparen får det som garanti på att hunden är en pitbull.

Som tidigare nämnts så hamnar ofta dessa blandrashundar på löpsedeln om något händer, men dom benämns som Pitbulls, mördarhundar etc. Sanningen är dock den att av alla hundar som skrivs om i media är 99 % av dom från denna avel, d.v.s. hundar utan verifierad bakgrund, utan registreringsbevis och stamtavla. Av alla hundar i Sverige idag som skulle klassas som ”kamphundar” eller ”Pitbull” av allmänheten, så är det 4-500 av dom som är renrasiga registrerade hundar. Resterande som uppskattas till 2-3000 är hundar utan härkomst, d.v.s. blandraser. Situationen som den är idag har gjort att hundar hamnar oftare i polisens blickfång, omhändertas och avlivas. Värst är detta i landets 3 stora städer, med Malmö som utmärker sej mest. I våra grannländer Norge och Danmark har man gått så långt att man i lagstiftning förbjudit ägande av Pitbulls. I Finland och Sverige är det dock inga sådana beslut fattade om specifika rasförbud.

Denna hundras har en historik som går långt tillbaka, och man kan spåra den till 1600-1700-tal. Uppgifterna om vilka hundar som lade grunden så tidigt går isär, men den mest erkända är nog att när romarna invaderade England hade de stora hundar av mastifftyp med sig, dessa användes ofta för att underhålla soldaterna i turneringsspel. Dessa hundar användes sedermera i aveln med Engelsmännens egna Cattledogs och hundarna var stora och muskulösa. Några utmärkande hundtyper i England vid denna tid var Blue poll/Blue Paul & Alun/Alunt. Tjurhetsningen var en relativt stor sport på 1700- och 1800-talen, men svårare tider nalkades och inte alla hade råd att ha dessa hundar. Det gick även så långt att det skrevs in i lag 1789 att om man hade en årlig inkomst mindre än 40 shilling, så fick man inte äga en så kallad sporting dog. Tjurhetsningen förbjöds i lag 1835.

Råttor fanns det gott om i dåtidens England, och hundarna som folk hade råd att hålla som husdjur höll ofta efter dessa med bravur. Ur detta mynnade en annan sport bland underklassen, Ratting. Det gick ut på att små hundar, företrädelsevis hundar av terriertyp, släpptes ned i en ring eller grop med råttor, varvid den skulle bita ihjäl så många av dessa som möjligt på tid. Sporten vann popularitet och fotfäste snabbt, så att varenda pub med självaktning var tvungen att ha en egen pit. Två av de vanligare terriertyperna vid denna tid var Black and tan Terrier också känd som Manchester Terrier, samt English White Terrier. Man vet inte med säkerhet vem som började avla dessa terrier med bulldoggarna, men det fick snabbt fotfäste i bland annat Staffordshire. Man lät hundar slåss på de gamla tjurhetsningsarenorna och överallt där folk kunde samlas. Med tiden letade sig även denna sport in på pubar och värdshus där man kallade arenan för pit, efter den populära sporten rattings gropar, och kallade matcherna för Pitting. Hundarna började således kallas bland annat Pit dog och Pit bull dog

Med tiden gav aveln i Staffordshire resultat och dessa hundar vann oftare matcherna mot hundar från övriga landet, vilket gav dem bra rykte i hundkampssammanhang. Folk avlade mer och mer på individer som vunnit, och hundarna från gruvdistrikten i Staffordshire var snart de dominanta och vann näst intill allt. Under hela denna tid som aveln hade pågått, så försökte folk klara sig själva så gott dom kunde och många tog chansen att emigrera till USA dit man även tog med sig sina hundtraditioner. En hamnstad som utmärker sej var Western Hampshire dit många emigranter från England kom. Hundkamperna och aveln av hundarna fortsatte, för att sprida sig vidare över kontinenten allt eftersom folk befolkade USA. Med tiden så har denna amerikanska varianten blivit lite större än den engelska motsvarigheten. Många, för att inte säga alla amerikanska kamphundar, härstammar från England och Irland. En av de mest kända tidiga amerikanska hundarna var Lloyd’s Pilot som ägdes av Cockney Charlie. Den hunden kan spåras tillbaka via stamtavla till många av dagens pitbulls.

En av de först avbildade hundarna från denna tid hette Trusty och vann 104 raka matcher utan förlust. Hunden ägdes då av ”Lord Camelford”. Trusty blev så pass känd att en bild av honom publicerades år 1806 i en tidning, The sporting magazine Denna bild är den första kända av en ”Bull & Terrier korsning”. Hunden köptes förövrigt senare av Jim Belcher som var en känd Boxare på den tiden, och hunden bytte namn till Belcher efter ägaren.

Lloyd’s Pilot som ägdes av Cockney Charlie & Crib ägd av Louis Krieger. Båda dessa hundar låg runt 28 Pounds i vikt, Dvs. 13-14 kilo. Pilot & Crib möttes i en match i Louisville 1881 med domaren William Harding som hade hand om The police Gazette. (Vilket visar att det var en erkänd sport även bland myndigheterna). Matchen pågick 1h 25m innan Pilot vann matchen. Några fler importer som var kända vid denna tidpunkt var Lloyds Paddy, Pat & Rafferty och dessa hundar kan som sagt spåras i flera Pitbull stamtavlor idag. Kända Engelska linjer är exempelvis: Corvino, Deliant, Farmer, Feeley & Tudor. Kända Irländska linjer är exempelvis: Colby, Corcoran, Gas House, Lightener & Semmes.

Kort svensk historik

De första amerikanska pitbullterrierna togs in till Sverige 1988.(Bullybob & Tommys Blaze) Dessa härstammade från England där uppfödaren Ed Reid 1976 importerade de de första amerikanska pitbullterrierna till England från USA. 1989 kom en Nellis Tug tik också från England & 1991 importerades Hagens Sheeba från Norge. I början på 1990-talet importerades det 4 st hundar från Sydafrika. (Bob Riot, Zelda, Warlock & Dayan)

Media

Många anser att detta är en kontroversiell hundras, och med tanke på hur ofta det skrivs om ”Pitbulls” i framför allt kvällspress i negativa ordalag, så är det kanske inte så konstigt. Detta är en direkt översättning gjord av ”National Canine Research Council” i USA som tittade närmare på hur hundar av olika ras kontra Pitbull behandlas i media.

  • 18 augusti 2007 En Labradormix attackerade en 70-årig man och skadade honom svårt. När polisen kom till platsen, sköts hunden då den attackerade dem. Detta resulterade i en artikel och enbart i en lokaltidning.
  • 19 augusti 2007 En blandrashund attackerar och biter en 16 månader gammal flicka svårt i nacken. Detta resulterade i två artiklar i samma tidning.
  • 20 augusti 2007 En sexårig pojke blir svårt attackerad av en mellanstor blandrashund, och får uppsöka sjukhus. Bland annat har hunden bitit av ena örat på pojken. Detta resulterade i en artikel i lokalpress.
  • 21 augusti 2007 En 59 år gammal dam blir attackerad i sitt hem av sina två pitbulls, och får skador som krävde sjukhusvård. Detta resulterade i 230 artiklar i nationell och internationell press. Även annan media, bland andra CNN, MSNBC, och FOX, tog upp händelsen

Även om det är mycket kraftiga och allvarliga skador av en hund av okänd härkomst eller annan ras än pitbull, så verkar det inte vara lika stort nyhetsvärde i en sådan incident. NCRC undersöker alla hundrelaterade bitskador i USA, och rapporterar att det blir allt vanligare att folk citerar media rutinmässigt, och använder det som bevis för att pitbulls skulle vara farligare än andra raser.

Myter

Det finns ett stort antal fördomar och myter om amerikansk pitbullterrier, mycket tack vare sin brokiga historia. Hur dessa myter och fördomar har uppstått är det svårt att sia om. Några av de vanligare myterna är:

  • Pitbull är inte en renrasig hund.- Den är stambokförd sedan 1898 i UKC.
  • Termen Pitbull är samlingsnamn för alla bull och terrier-raser.- Termen är en förkortning av namnet ”American Pitbull Terrier”, och avser endast denna ras.
  • Käkarna låser sig.- Det är en genetisk och anatomisk omöjlighet hos hundar att låsa sina käkar.
  • Ingen hund biter hårdare än en pitbull.- Det finns ingen vetenskapligt säkerställd metod att mäta hundars bettstyrka.
  • Man kan aldrig få en pitbull att lyda.- Det finns raser som är lättare att arbeta med, men för den som är beredd att lägga ner tid och arbete på sin hund så finns det alla förutsättningar att lyckas. I Sverige är inte pitbull så vanlig som brukshund ännu men i USA finns det ett stort antal amerikanska pitbullterriers som är framgångsrika inom lydnad och andra bruksgrenar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>